Hämnd är en grafisk roman skapad av Kalle Güettler och Viktor Engholm. Det är en hård och avskalad, men samtidigt berörande roman, där berättaren, Elias, känns väldigt närvarande.
Artonårige Elias är född och uppvuxen i Sverige, men hans föräldrars förflutna i ett krigshärjat land påverkar honom ändå i allra högsta grad. Elias pappa dog i kriget, men hans mamma lyckades fly medan hon väntade Elias och hamnade så småningom i Sverige.
Elias mamma har aldrig velat prata så mycket om kriget, hon har skapat sig en ny tillvaro i Sverige med familj och jobb. Men så en dag bryter hon ihop och Elias får höra om de övergrepp som mamman fått utstå. När det senare visar sig att en av mammans förövare bor i samma förort, och dessutom jobbar i närheten av Elias skola, beslutar sig Elias för att han ska hämnas sin mamma.
Romanen slutar tvärt och med ett rätt öppet slut som låter läsaren spinna vidare på berättelsen. Vad är rätt och vad är fel? Finns det ens någon mening med hämnd? Det går snabbt att läsa
Hämnd, men själva berättelsen hänger kvar desto längre i tankarna.
