Varelserna

Även skräckmästaren Magnus Nordin har hakat på zombietrenden. Varelserna - Elias bok är första delen i en serie som utspelar sig på Gotland. Bakgrunden känns igen; ett smittsamt virus har nära på utplånat alla levande varelser på ön och förvandlat de smittade till zombieliknande varelser som likt rovdjur jagar kött.

Så länge Elias har sin lillasyster Emma att ta hand om kommer han att kämpa för deras överlevnad. Och hittills har de klarat sig, men kampen för överlevnad är utmattande. Stora delar av dagen går åt till att förflytta sig mellan gömställen och till att hitta mat. Om nätterna måste de hålla sig vakna och vara på sin vakt, för det är endast när mörkret fallit som varelserna jagar. Hur länge till kommer det att kunna hålla sig undan varelserna? Hur länge till kommer maten att räcka? Finns det fler som har överlevt och finns det någon räddning över huvud taget?

En dag träffar Emma och Elias på en familj i en bil. De är de första levande människorna de träffat på flera veckor. Familjen är på väg till hamnen efter att ha hört rykten om att en båt ska komma för att rädda överlevande. I bilen finns det bara plats för en till och Elias övertygar Emma att följa med familjen. Han måste försöka rädda henne, även om han vet att han på så sätt kanske offrar sitt eget liv.

Varelserna är spännande och bjuder på ödesmättad läsning som förstärks av de snygga och stämningsfulla illustrationerna av Lars Gabel.

Dödsritten

I en avslutande kommentar till Dödsritten skriver Maggie Stiefvater att hon länge försökt skriva en bok om det mytologiska väsen som Dödsritten handlar om; vattenhästar. Vattenhästarna härstammar från den keltiska mytologin och finns i flera olika varianter, alla med namn lika omöjliga att uttala som det Stiefvater valt för sina varelser i boken, capaill uisce. Jag kände tidigare inte alls till myten om vattenhästarna som beskrivs som farliga sagohästar från havet, men lät mig fascineras under läsningen. Dessa sagohästar beskrivs som våldsamma varelser, rovdjur som äter kött, men som man kan tämja om man lyckas locka upp dem från havet.

Ön Thisby, en liten och karg ö flera timmars resa från fastlandet är känd just för sina vattenhästar - sina capaill uisce. I november varje år, då många vattenhästar lockas upp på ön, hålls också Scorpioloppet, ett lopp där tämjda vattenhästar tävlar vid strandkanten och där snabbast ekipage i mål vinner, vilket ju inte låter speciellt svårt. Men försök få en capall uisce att springa rakt fram när havet kallar på den och försök hålla dig lugn på dess rygg när saltvattenstänket lockar fram rovdjuret i den. Dödsfall under Scorpioloppet tillhör snarare regel än undantag

Sean är en av alla de som förlorat någon i ett Scorpiolopp. Hans pappa omkom när han var liten, men detta har inte hindrat Sean från att viga sitt liv åt att sköta om capaill uisces och han kan dessa hästar mer än någon annan på ön. Fyra gånger har han vunnit loppet men i år står mer än bara äran och vinstsumman på spel. Sean vill inget hellre än att köpa loss sin favorit-capall uisce, Corr. Och för första gången någonsin har han möjlighet att göra detta, men bara om han vinner Scorpioloppet en femte gång.

När Puck Connolly ställs inför att förlora inte bara sin äldre bror, utan också sitt föräldrahem och allt hon äger och har, beslutar hon sig för att ställa upp i Scorpioloppet och tävla om prispengarna med sin helt vanliga ponny Dove. Men aldrig någonsin tidigare har en kvinna ställt upp i loppet och hennes val väcker ont blod på den lilla ön.

Både Sean och Puck har allt att förlora - eller vinna, men det kan det bara finnas en segrare i Scorpioloppet och när förälskelsen dessutom börjar smyga sig på de båda motståndarna ställs saker och ting ytterligare på sin spets.

Dödsritten är otroligt spännande! Och blodig. Och våldsam. Och med en gnutta lovestory dessutom. Och en hel del om hästar, men detta är ingalunda någon snäll hästbok utan har en mycket grymmare karaktär som står helt i paritet med myten om vattenhästarna.