Tänk om det var krig. Här! I Sverige! Om tv och radio kontrollerades av regimen. Om din bror eller syster försvann och du själv inte längre skulle våga gå ut utan att riskera att bli skjuten av krypskyttar. Och om nästan alla du känner förlorat en eller flera medlemmar ur sin familj. Vart skulle man då ta vägen? Skulle man ha någonstans att ta vägen om man blev tvungen att fly? Och hur skulle det vara att komma till ett nytt land, där folk mest tycker att man är en samhällsbörda och där man inte kan språket och man inte kan försörja sig och där folk tycker att man klär sig konstigt och har konstiga seder och traditioner? Dessa frågor ställer Janne Teller i Om det var krig i Norden när hon vänder på perspektiven och låter läsaren sätta sig in i hur det kan vara att uppleva krig på nära håll och tvingas bli landsflykting.
I Om det var krig i Norden får läsaren följa en svensk tonårig kille vars familj satsar alla sina besparingar på att komma med en flyktingtransport söderut för att komma undan oroligheterna i Sverige. I Egypten hamnar familjen i ett tältläger i väntan på att deras asylansökan ska behandlas.
Janne Teller skriver i ett efterord om hur hon ursprungligen skrev essän Om det var krig i Norden 2001 när flyktingdiskussionen i Danmark var som livligast och folk tycktes ha glömt några av Europas mest hyllade värdesatser: Att alla människor är födda lika och den gyllene regeln att det du vill att människor ska göra för dig ska du också göra för dem. Essän publicerades 2004 som bok i form av ett passhäfte och därefter har texten givits ut i ett flertal länder. Varje gång boken givits ut i ett nytt land har texten anpassats för att passa just det landets historia , kultur och geografi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar