Året är 1996. Internet befinner sig i sin barndom, och mer än hälften av USA:s tonåringar har ännu aldrig Personer du kanske känner av Jay Asher och Carolyn Mackler.
surfat på nätet. Först om femton år, 2001, kommer Facebook att få sitt genomslag. Men vad händer när två tonåringar plötsligt får en tjuvtitt på sin framtid genom Facebook? Detta är plotten i
Emma och Josh är bästisar och grannar. Men deras vänskap är för tillfället lagd på is efter att Josh gravt misstolkat Emma och trott att de skulle kunna bli mer än bara vänner. Hur som helst så får Emma en cd-rom av Josh med ett chat-och mail-program till sin nya dator och han hjälper också till att installera programmet. Men istället för att logga in på AOL (America Online) hamnar Emma istället på något som kallas för Facebook. På Facebook ser hon foton på personer hon känner igen och inser efter en stund att det är foton på personer hon faktiskt känner. Hon själv, Josh och andra kompisar är vuxna på fotona och det går att läsa vad dessa personer jobbar med, om de är gifta, har barn och var de gått på college. Till en början tror Emma och Josh att det hela är nåt dåligt skämt, men sen inser de att de erbjudits en sneak peak på sin egen framtid.
Josh tycks leva det perfekta livet medan Emma däremot, ser ut att vara djupt olycklig. Så här får det inte lov att bli! När det går upp för Emma att saker hon gör i nutid påverkar hennes framtid börjar hon lägga upp en strategi för att undvika att bli den olyckliga Emma. Men hon räknar inte med att sådant hon ändrar på för egen del även får konsekvenser för andra än hon själv.
Personer du kanske känner är väldigt rolig. Inte minst om man, som jag själv, var ung på 1990-talet och får återuppleva 90-tals-mode, 90-tals-musik och andra idag förlegade fenomen såsom engångskameror och modem. Asher och Mackler berättar sin historia med fyndiga formuleringar och driver med vår samtid. Det är så kul att läsa Joshs och Emmas förskräckta utropande när de på facebook läser statusuppdateringar de själva skrivit i framtiden, som de tycker är alldeles för privata att dela med sig av.
"Hur kan nån vilja berätta nåt sånt om sig själv på Internet? Det är ju sjukt!" (s33)