Enders spel

Orson Scott Cards Enders spel utkom ursprungligen 1985, men har nu på nytt kommit ut på svenska lagom till att filmen baserad på boken går upp på bio (8 november är det premiär i Sverige).

Efter att jorden nätt och jämnt klarat sig från två attacker av utomjordingar, de så kallade "giftingarna", har man börjat fostra och utbilda barn från tidig ålder till att bli militära befäl som ska kunna rädda världen vid en kommande tredje attack. Andrew Wiggins, eller Ender, som han kallas, blir vid sex års ålder utvald och skickad till stridsskolan där han ska få militär utbildning av Internationella flottan.

Ender visar sig vara en strategisk naturbegåvning och avancerar snabbt och blir en av de yngsta ledarna någonsin i skolan. Men trots den respekt Ender vinner på skolan känner han sig mycket ensam uppe på stridsskolan. Dessutom utsätts Ender hela tiden för mer och mer press från de vuxna som vill testa vad han går för och från andra elever i skolan utsätts han för rivalitet och ogillande då det är tydligt att skolans ledare redan ser en stor general i honom. Men har Ender verkligen det som krävs för att rädda jorden?

Enders spel är ett actionfyllt äventyr med högt tempo och med ett riktigt minnesvärt slut.

Nedan trailern till filmen, som får svensk biopremiär imorgon!

Glasbarnen

Tolvåriga Billie och hennes mamma flyttar från Kristianstad till Åhus. Billies pappa har gått bort och hennes mamma vill absolut börja om i ett nytt hus, på en ny ort. Billie, däremot, har ingen som helst lust att lämna sina kompisar i stan och hon tycker att det nya huset är lika fult som det är gammalt och risigt. Huset säljs av en märklig mäklare som berättar att de förra ägarna lämnade kvar alla möbler, så därför säljs huset möblerat, vilket Billies mamma bara tycker är praktiskt. Men Billie tycker det ser ut som att de förra ägarna lämnat huset i alla hast, nästan flytt därifrån. Billies mamma tycker i vilket fall att huset är perfekt och ett par veckor in på sommarlovet flyttar de in.

Ganska snart efter att de flyttat in börjar Billie lägga märke till märkliga saker. Taklampan i vardagsrummet svänger fram och tillbaka ibland, alldeles av sig själv. Dörrar som varit stängda står plötsligt öppna och mitt i natten låter det som om någon knackar på fönstret till Billies rum. Trots att hennes rum ligger på andra våningen! Och varifrån kommer de där glasfigurerna som dyker upp i ett rummen?

Men Billies mamma tror inte på det Billie berättar. Istället anklagar hon Billie för att hitta på för att försöka övertyga mamman att flytta tillbaka till Kristianstad. Men av andra, som Billie träffar, får hon höra att deras hus har en besynnerlig historia, att nästan ingen bott där i mer än ett år och att det en gång i tiden skett hemska saker i huset. Det sägs att det spökar där.

Kristina Ohlsson gör ett bra jobb med att bygga upp en läskig och spännande stämning och Glasbarnen är dessutom en bok som går rasande fort att läsa. Både för att den är hyfsat lättläst men också för att den är ruskigt spännande. Tydligen så är det inte bara jag som tycker det här är en spännande bok. Igår tilldelades Kristina Ohlsson Barnens Romanpris för Glasbarnen. Grattis till det!

Den femte vågen

Vem har inte sett en film där aliens invaderar jorden? Jag hade Independence day tydligt i tankarna när jag började läsa Den femte vågen. Det börjar nämligen med att ett stort rymdskepp lägger sig i omloppsbana kring jorden. Och där svävar det, liksom betraktande människorna från håll. Nerifrån jorden försöker man så klart ta kontakt med dessa utomjordiska besökare, men får inte något som helst gensvar. Vad vill de där utomjordingarna egentligen? Har de verkligen kommit hela vägen till jorden utan att vilja interagera med oss som bor här? Nyfikenheten från människornas sida är stor, det pratas och snackas, läggs fram teorier om vilka de är och varför de har kommit. När man nerifrån jorden börjat vänja sig vid att se skeppet lysa likt en stjärna på himlen, långt, långt uppe, då sker första attacken.

Första vågen kommer som en elektromagnetisk puls som slår ut all elektricitet. Med andra vågen sköljer tsunamis med sig städer, byar, djur och människor längs med kusterna. Tredje vågen för med sig pesten som tar död på de som haft turen att överleva första och andra vågen. Och de som haft oturen att överleva så här långt ska utrotas med den fjärde vågen: Tystarna.

Cassie och hennes lillebror Sam har klarat sig så här långt. Men när en militär räddningspatrull undsätter den grupp överlevande som Cassie och Sam sällat sig till, kommer de ifrån varandra. Militären säger sig bara ha plats att hämta upp de minsta barnen till att börja med och för att rädda sin bror tvingas Cassie överge honom. Men hon lovar honom dyrt och heligt att hon ska komma efter så snart hon kan.

Nu blir det inte så. För Cassie, tvingas fly, blir skadad och är nära att förfrysa men räddas av Evan, en kille som förlorat hela sin familj och som nu lever ensam i sitt barndomshem. Cassie, som är övertygad om att enda sättet att överleva är att hålla sig i rörelse och inte lita på någon annan än sig själv, är nu mer eller mindre beroende av den här killen, som hon absolut inte vet om hon kan lita på. Hon är dock fast besluten om att hon så snart hon kan, ska leta upp sin lillebror så att de kan vara tillsammans igen. Det har hon lovat honom.

Det är spännande så det förslår med sitt höga tempo och ödesmättade stämning! Och jag hoppar nästan till av spänning när Yancey plötsligt lägger in en twist som kastar omkull hela händelseförloppet när jag precis börjat känna mig säker på vart berättelsen är på väg. Det är helt enkelt väldigt svårt att lägga ifrån sig Den femte vågen. Boken hoppar mellan berättarperspektiven, dels följer vi Cassie, dels Sam och dessutom får vi lära känna och följa ytterligare ett par nyckelpersoner. Jag tyckte inte det var svårt att växla mellan perspektiven, men det gäller nog att vara vaken under läsningen så att det inte blir onödigt rörigt.  

Den femte vågen är, kanske inte helt oväntat, första boken i en trilogi (det verkar nästan inte som att det går att skriva bara en enda bok inom domedagsgenren längre) och min gissning är att Den femte vågen kommer att bana väg för fler böcker på temat aliens.

En varm vinter

Christina Wahldén är inte direkt känd för att skriva feel good-romaner, men En varm vinter är så nära man kan tänka sig att Wahldén kommer genren. En gnutta feel good gömmer sig faktiskt i denna roman, som dock också innehåller en del samhällskritik och en hel del familjeproblematik och identitetssökande.

18-åriga Alex föräldrar är nyskilda. De är ständigt i luven på varandra och beter sig som barnungar. Alex pappa har stuckit på semester med nya flickvännen för att vila upp sig efter skilsmässan och Alex mamma drar plötsligt till Indien för att gå yogakurs och finna sig själv. Lämnar bara en lapp på köksbordet och pengar för att köpa mat en månad. Bara så där! Detta får Alex att se rött, kan hennes föräldrar bete sig så ansvarslöst och bara skita i allt och dra så tänker hon banne mig inte vara sämre. Så Alex tar sina sparade körkortspengar och köper en halvårsbiljett till Australien. Skit i skolan, som börjar om bara ett par veckor. Den kan hon ta igen senare.

Och så lämnar Alex själv en lapp på köksbordet där hon skriver att hon stuckit till Australien för att lära sig surfa med hälsningen "Vi kanske ses".

Alex får ett riktigt backpackeräventyr! I Cairnes träffar Alex Ed, som pluggar i Sydney, och tillsammans sticker de ut och jobbar på ett sockerrörsplantage. Och därifrån sticker sen Alex till Bali för att lära sig surfa och blir inte bara kär i surfning utan också i sin surflärare.

Trots solsken, värme, förälskelser och salta vågor finns här ändå mörkare sidor i berättelsen. Medan Alex söker sig själv får hon också lära känna Australiens sorgliga historia och hur aboriginerna i generationer har särbehandlats och givits sämre förutsättningar. Och trots alla de fantastiska upplevelser Alex får vara med om förstår hon efter ett tag att hennes bekymmer inte försvinner bara för att hon inte längre är hemma. Det går inte att fly sina problem. Man kan resa så långt som till andra sidan jorden, men de svårigheter och problem man bär med sig kan man ändå aldrig resa ifrån.

Biblioteksråd åk 2-6 oktober

Oj, oj, oj vilka planer vi har för Barnboksveckan som vi ska se till att fira här på Rutsborgskolan v 46! Vi har under dagens biblioteksråd planerat olika aktiviteter och tävlingar. Bland annat kommer det att anordnas en spökhistorietävling, tipsrunda, boktipslista och lite annat smått och gott här i biblioteket.

Mer info om vad som kommer att hända i biblioteket 11-14 november kommer snart här på bloggen!

Veckans boktrailer

Den femte vågen av Rick Yancey är första delen i en ny domedagstrilogi i vilken hela mänskligheten hotas av utomjordiska varelsers attacker mot jorden. Boken har tippats bli den nya Hungerspelen och efter att jag läst den så kan jag inte annat än att instämma. Det här är sjukt spännande!

Den första vågen för med sig mörker. Andra vågen överlever endast de som har tur. Tredje vågen överlever bara de som har otur. Och efter fjärde vågen finns det endast en regel: Lita inte på någon! Cassie och hennes lillebror Sam har överlevt hitintills. När de kommer ifrån varandra ger sig Cassie den på att hon ska hitta tillbaka till sin lillebror och rädda honom.

Sveriges nya läsambassadör...

...är ungdomsbokförfattaren Johanna Lindbäck (även känd bloggerska från bokbloggen Bokhora). För snart en vecka sedan tog hon över stafettpinnen från författaren och illustratören Johan Unenge som arbetat med projektet under två år.

Men vad gör en läsambassadör egentligen? Läsambassadören ska verka för att sprida och främja läslust hos unga. Konceptet med en läsambassadör är hämtat från USA, Storbritannien, Irland och Australien som haft motsvarande utnämningar sedan tidigare. I uppdraget som läsambassadör ingår att delta på mässor, konferenser och bokfestivaler och driva debatt om läsning och läsvanor.

Här kan man läsa mer om vad Läsambassadören gör och på Bokhora berättar Johanna Lindbäck själv om sitt uppdrag. (Och så klart kan man också följa Läsambassadören på Facebook)

Med anledning av Johanna Lindbäcks nya roll som ambassadör för ungas läsning skyltar biblioteket med hennes böcker den här månaden.

Moose baby

Att bli gravid när man bara är sexton år och fortfarande bor hemma och går i skolan är inte det lättaste. Men Jess och pojkvännen Nick har bestämt sig: de ska behålla barnet och uppfostra det tillsammans. Sen får deras föräldrar och alla andra som kommer med "goda råd" säga precis vad de vill. Och Jess är beredd på att det kommer att bli tufft, att hon kommer att få höra en massa om tonårsmödrar och om att hon inte
kommer att klara av att ta hand om en bebis etc, etc. Hon är mer eller mindre beredd på vad som helst. Utom den lilla detaljen att hennes barn visar sig vara en älgkalv.

Hur uppfostrar man en älg som har fyra klövar istället för tio tår och fingrar och som växer så snabbt att han måste börja i förskolan redan när han är åtta månader? Det är så klart skitsvårt. Och när lille Moosie, som han kallas, hamnar i puberteten och blir brunstig redan efter två år börjar Jess och Nick på allvar och med sorg i sina hjärtan fundera över om de inte vore det bästa att sätta ut sonen i skogarna där han kan få utlopp för sina älginstinkter.

Moose baby av Meg Rosoff (definitivt en av mina favoritförfattare!) är totalt galen och en helt underbar skratta-högt-bok. Det är väldigt roligt och knäppt, men samtidigt tankeväckande och hjärtevärmande. Moose baby är, som kanske titeln avslöjar, på engelska, dock i lättläst format, som passar för högstadiet och uppåt.

Varelserna

Även skräckmästaren Magnus Nordin har hakat på zombietrenden. Varelserna - Elias bok är första delen i en serie som utspelar sig på Gotland. Bakgrunden känns igen; ett smittsamt virus har nära på utplånat alla levande varelser på ön och förvandlat de smittade till zombieliknande varelser som likt rovdjur jagar kött.

Så länge Elias har sin lillasyster Emma att ta hand om kommer han att kämpa för deras överlevnad. Och hittills har de klarat sig, men kampen för överlevnad är utmattande. Stora delar av dagen går åt till att förflytta sig mellan gömställen och till att hitta mat. Om nätterna måste de hålla sig vakna och vara på sin vakt, för det är endast när mörkret fallit som varelserna jagar. Hur länge till kommer det att kunna hålla sig undan varelserna? Hur länge till kommer maten att räcka? Finns det fler som har överlevt och finns det någon räddning över huvud taget?

En dag träffar Emma och Elias på en familj i en bil. De är de första levande människorna de träffat på flera veckor. Familjen är på väg till hamnen efter att ha hört rykten om att en båt ska komma för att rädda överlevande. I bilen finns det bara plats för en till och Elias övertygar Emma att följa med familjen. Han måste försöka rädda henne, även om han vet att han på så sätt kanske offrar sitt eget liv.

Varelserna är spännande och bjuder på ödesmättad läsning som förstärks av de snygga och stämningsfulla illustrationerna av Lars Gabel.

Dödsritten

I en avslutande kommentar till Dödsritten skriver Maggie Stiefvater att hon länge försökt skriva en bok om det mytologiska väsen som Dödsritten handlar om; vattenhästar. Vattenhästarna härstammar från den keltiska mytologin och finns i flera olika varianter, alla med namn lika omöjliga att uttala som det Stiefvater valt för sina varelser i boken, capaill uisce. Jag kände tidigare inte alls till myten om vattenhästarna som beskrivs som farliga sagohästar från havet, men lät mig fascineras under läsningen. Dessa sagohästar beskrivs som våldsamma varelser, rovdjur som äter kött, men som man kan tämja om man lyckas locka upp dem från havet.

Ön Thisby, en liten och karg ö flera timmars resa från fastlandet är känd just för sina vattenhästar - sina capaill uisce. I november varje år, då många vattenhästar lockas upp på ön, hålls också Scorpioloppet, ett lopp där tämjda vattenhästar tävlar vid strandkanten och där snabbast ekipage i mål vinner, vilket ju inte låter speciellt svårt. Men försök få en capall uisce att springa rakt fram när havet kallar på den och försök hålla dig lugn på dess rygg när saltvattenstänket lockar fram rovdjuret i den. Dödsfall under Scorpioloppet tillhör snarare regel än undantag

Sean är en av alla de som förlorat någon i ett Scorpiolopp. Hans pappa omkom när han var liten, men detta har inte hindrat Sean från att viga sitt liv åt att sköta om capaill uisces och han kan dessa hästar mer än någon annan på ön. Fyra gånger har han vunnit loppet men i år står mer än bara äran och vinstsumman på spel. Sean vill inget hellre än att köpa loss sin favorit-capall uisce, Corr. Och för första gången någonsin har han möjlighet att göra detta, men bara om han vinner Scorpioloppet en femte gång.

När Puck Connolly ställs inför att förlora inte bara sin äldre bror, utan också sitt föräldrahem och allt hon äger och har, beslutar hon sig för att ställa upp i Scorpioloppet och tävla om prispengarna med sin helt vanliga ponny Dove. Men aldrig någonsin tidigare har en kvinna ställt upp i loppet och hennes val väcker ont blod på den lilla ön.

Både Sean och Puck har allt att förlora - eller vinna, men det kan det bara finnas en segrare i Scorpioloppet och när förälskelsen dessutom börjar smyga sig på de båda motståndarna ställs saker och ting ytterligare på sin spets.

Dödsritten är otroligt spännande! Och blodig. Och våldsam. Och med en gnutta lovestory dessutom. Och en hel del om hästar, men detta är ingalunda någon snäll hästbok utan har en mycket grymmare karaktär som står helt i paritet med myten om vattenhästarna.